Automatisk klientdistribution
Skrivet av Jens Gustavsson - mån, 2006-09-18 12:44
!!Automatisk klientdistribution
En beskrivning av de olika rubrikerna nedan finns [här|Generella underhållbarhetskrav].
!Kravtext
Funktioner för centralt administrerad uppdatering av kod på klienter skall finnas. När ändringar i klientkoden gjorts ska ändringarna automatiskt distribueras till klientdatorerna.
!Förklaring
Om ett system har många klienter, kanske till och med på många olika platser, är det besvärligt att installera nya versioner på dem när uppdateringar har gjorts. Med det här kravet kan nya versioner tas i drift utan att något måste göras manuellt för varje klient.
!Kostnad
Det är svårt att säga något generellt om kostnaden, men den kan bli hög.
!Anpassningar
Man kan specificera hur pågående arbete vid klientdatorerna får påverkas av att klientens kod uppdateras från centralt håll. Ska arbete under själva uppdateringen vara möjligt? Hur långa avbrott är acceptabla? Ska uppdateringar för enstaka klientdatorer skjutas upp till någon lämplig tidpunkt, som till exempel arbetsdagens slut?
!Relation till andra krav
Kravet [Webbklienter] är en mer specifik variant där man kräver en speciell lösning på problemet med att uppdatera kod på klientdatorer.
Kommentarer
Borde inte rubriken vara __programdistribution__ snarare än ''Automatisk klientdistribution'' och att man talar om ''centralt administrerad uppdatering av kod på klienter skall finnas''?
Normalt distribuerar man binära och körbara program och problematiken är mer komplex än att det finns nya utgåvor av källkoden. Olika klienter kan vara i behov av olika binära varianter av programmet, pga olika processorer t ex 32 respektive 64 bitars modeller eller andra avvikelser i konfigurationen, liksom att nya utgåvor av programmet kan föra med sig att även andra program och programbibliotek kan behöva uppdateras, alternativt hålla an uppdateringen tills alla behövliga komponenter med beroenden sins emellan finns i ny utgåva.
Ofta talar man om två typer av lösnigar där den ena bygger på att det finns en central förteckning över klienterna och dess speciella krav som utgör underlag för att skapa unika uppdateringspaket. Den andra metoden som även visat sig fungera mycket effektivt i storskaliga och distribuerade miljöer är det omvända att klienterna prenumererar på uppdateringar utifrån centrala metadata. Den senare metoden tillåter varianter och fungerar ofta bättre över tiden och med mindre individuell handpåläggning.
Ett konkret exempel är den programdistribution som sker till miljoner datorer som tillhör Linux-distributionerna Ubuntu och Debian.