Dagens ungdomar som växer upp i en miljö där datorer och Internet är närvarande från födseln blir istället flytande i hanteringen av datorer. De digitalt infödda är ofta – trots sin ringa ålder – långt före många vuxna i förståelse och kunskap om Internets funktionalitet. Men vad de unga många gånger saknar i jämförelse med de digitala invandrarna (läs vuxna) är en föreställning om att andra kan nyttja och utnyttja de spår de lämnar på nätet.
Denna ungdomliga naivitet blir tydlig när man synar resultaten från Datainspektionens senaste studie om unga och integritet. Bland 14-18-åringar så menar majoriteten att de inte begränsar sin Internetanvändning av integritetsskäl. Internet är för unga istället ett verktyg för självförverkligande. Livet levs semipublikt på olika sociala nätverk där det handlar om att synas och bli sedd. De flesta användarna visar idag sina riktiga namn, utseenden och relationer. Unga tonåringar laddar upp bilder, skriver bloggar och inlägg, använder webbkamera och surfar obehindrat och relativt bekymmersfritt. Istället för att dölja sina förehavanden så väljer många att frivilligt dela med sig av delar av sina liv.
Baksidan är att mer än hälften någon gång har blivit mobbade på Internet, en femtedel sexuellt trakasserade. Företag och myndigheter samlar också girigt in data om beteenden, konsumtion och förehavanden. Ungas beteende i termer av försiktighet kan i mycket liten grad kopplas till deras kunskap, IT-mognad eller mängd Internetanvändande. Inte ens de med tidigare negativa erfarenheter begränsar i någon större utsträckning sitt surfande. Mot den bakgrunden kan utbildningsinsatser tyckas verkningslösa.
Men medan de unga är öppna mot sina vänner och bekanta i det virtuella rummet, så är de desto mer tillslutna mot den fysiska vuxenvärlden. Parallellt med den ökande öppenheten ser vi en tydlig rörelse där surfandet blir mer privat. Från att tidigare ha använt familjens gemensamma dator så blir det allt vanligare med en egen dator på rummet. Två tredjedelar säger att det är viktigt att vara anonym när de surfar och lika många menar att deras föräldrar har dålig eller ingen koll på vad de gör på nätet. Dessa siffror har ökat betydligt bara under det senaste året.
Kanske är det så att Internet betraktas som den sista utposten för ungdomarnas frigörelseprocess – den sista platsen utan insyn. Vi ser vuxna som klär sig som tonåringar, vi ser vuxna som lyssnar på hiphop och hårdrock, vi ser vuxna som tatuerar sig. När vi äldre gör inbrytningar på de flest av de ungas territorier vänder de sig istället till en lockande virtuell gemenskap utan regler, krav och förbehåll. Att den personliga integriteten ibland kommer i kläm är en bieffekt som accepteras av de flesta unga. Men för många kan en framtida arbetsintervju tio år från nu bli ett bryskt uppvaknande om vilka spår de lämnat. ”Fast”, som en av de intervjuade ungdomarna sa, ”vem bryr sig om det nu?”.
Den avgörande osäkerheten i utvecklingen kan sammanfattas i just den frågan: kommer framtidens medborgare att bry sig? Hela frågan om personlig integritet är ju ett relativt nytt påfund. Under det gamla bondesamhället där människor samsades under samma tak och där de flesta bysamhällen bestod av ett fåtal personer var den personliga integriteten i praktiken obefintlig. Under 1900-talet fick vi enskilda rum och skapade privata sfärer. Vi ser tydliga tecken på att den moderna människan åter igen är på väg mot ett öppnare liv med större insyn från omvärlden – med eller mot vår vilja. Den personliga integriteten kan mycket väl bli en tillfällig parentes i människans historia.
