Den unika identifieraren av varje ”twittring” har passerat sin maxkapacitet på 2 147 483 647. För tredjeparts Twitter-läsare som inte är förberedda för detta, blir identifierarna omvandlade till negativa nummer. Första offret är Twitterrific för iPhone och iPod, som slutade att fungera kl 23:52 den 12 juni.
Lika bra det tycker somliga. I Veckans Affärer frågar sig Torbjörn Carlbom om Twitter verkligen är en succé. Och framför allt om tjänsten är värld de miljarder dollar som det spekuleras om.
Det är antalet användare som är hårdvalutan, skriver Torbjörn. Han ifrågasätter dock om alla miljoner registrerade användare verkligen är aktiva. De flesta verkar registrera sig, testa lite och sedan dra.
Enligt en studie publicerad av Harvard Business Review står 10 procent av alla 17 miljoner Twitter-konton för 90 procent av alla meddelanden. På de flesta andra sociala nättjänster är förhållandet 10/30.
En förklaring kan vara att Twitter inte är så socialt som många vill tro. Det handlar mest om envägskommunikation.
Jag har själv twittrat i två-tre veckor nu. Har följt människor som kliver ombord på flygplan, landar och kliver av, som sitter på utedass på landet, som går och lägger sig och vaknar igen, som inte blir blöta när de cyklar och som vill stoppa Ahmedinejad. Lite kul – än så länge. Skriver själv ett meddelande om dagen ungefär. Mest nonsens.
I Computer Sweden konstaterar Håkan Ogelid ungefär detsamma. Han påstår till och med att Twitter bara är förtäckt skryt. Nu uppmanar Håkan sina läsare att förklara för honom vad som är vitsen med 140 teckens massmeddelanden. Dock inte via Twitter.
Faktum är att jag får liknande kommentarer när jag försöker få bekanta att twittra. Varför det? undrar nästa alla.
Den enda rimliga förklaringen till Twitters exempellösa framgång är masspsykos. Vi rör oss i stim – upp med börsen, ner med börsen, in i Twitter och ut?
Spiken i kistan för Twitter blir nog lanseringen av Google Wave, nästa härliga masspsykos!
Kommentarer
Klarar Torbjörns tvivel
Twitter har överlevt belastningsproblem förr, och bara kommit ut starkare. (Och då var det verkliga, upplevda problem och inte spekulerade…) Twitters felmeddelande (The Fail Whale) fick t o m en egen fanclub.
Soo 2007
En sådan här artikel kunde varit relevant för två år sedan (hittade just att jag skrev en liknande själv i april 2007). Sedan dess har Twitter både utvecklats och bevisat sitt värde många gånger om. Rapporteringen från terrordåden i Mumbai har blivit en klassiker.(Se också “fall-studierna” på denna konferens: http://media140.com/london/?page_id=666 - en konferens som jag naturligtvis hörde talas om genom en av de jag följer på Twitter).
Nyttigt - och nyttigt struntprat
Hittar man intressanta människor och/eller event att följa så dominerar det intressanta över det vardagliga. Jag har funnit att det bästa sättet att hitta intressanta människor är att se vilka som andra intressanta människor följer, kolla deras tweets och prova att följa dem själv. Men den personliga aspekten är också viktig, precis som på jobbet ingår ett visst mått av struntprat i vår sociala väv. Det är kul att veta lite grann om vad ens vänner, bekanta, förebilder eller idoler har för sig.
Inte bara Twitter
Statusuppdateringarna i Facebook (eller t ex Lotus Connections för ett företags intranät) kan fylla en likartad funktion. Skillnaden mot Facebook är att man inte känner att man behöver bli någons “vän” för att följa vad de säger. Barriären är lägre att följa eller sluta följa någon. Med bra klienter kan man uppdatera sin status på flera nätverk samtidigt.
PS. Varför kan min inte välja överskriften på kommentaren separat? Nu fick jag krysta in överskrifter. Korkat…